>>Huset var odsligt och tomt. Kylan trangde in i alla vrar. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade borjat anta en latt blaaktig ton. Han tyckte att hon sag ut som en prinsessa dar hon lag. En isprinsessa. Golvet han satt pa var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han strackte ut handen och rorde vid henne. Blodet pa hennes handleder hade for lange sedan stelnat. Karleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den sjal som nu flytt kroppen. Han vande sig inte om nar han gick. Det var inte adjo, utan pa aterseende.<