Far ror, mor ar rar. Ar det sa? Allt borde ju vara bra nu. Freden ar har och maken Tomas har lyckats halla sig nykter sedan hypnosbehandlingen hos professor Bjerre i borjan av kriget. Och har inte Maj gjort allt vad hon kan for att familjen ska ha det fint i den nya stora lagenheten som Tomas overraskat henne med? Det moderna koket och vardagsrummets parkettgolv. Och Paradiskullens stortande hoppbacke som brant fond fran balkongen. Men har i sommarhusets ensamhet tycker hon sig hora svarmors steg i salongen, det ar forstas inbillning, tant ar ju dod. De egna forlusterna vill Maj inte tanka pa.Maj ar hemmafru under folkhemmets 40-och 50-tal da hemmafrun ar ett eftertraktat ideal och det finns en stravan att betrakta det som ett viktigt yrke. Och hur Maj an forsoker vara karleksfull, trygg och sorja for att hemmet ska bli harmoniskt och rationellt, sa vaser en rost i henne att mor ocksa ar en orm. Nar trottheten, radslan och oron overmannar, kring allt som bade hant och skulle kunna handa henne och familjen. De oklara kroppsliga symptomen, hur hon tappar i vikt och sa yrseln som far benen att vika. Och trots att Tomas kampar hart med att avsta fran alkoholen, och skota firman som gatt i arv i hans slakt, hanger misstanken om att han kanske borjat dricka igen som ett tungt orosmoln over Maj och familjen.Det har ar den andra delen i en romansvit som inleddes med Att foda ett barn, om en hemmafrus liv och utblick i Ornskoldsvik. Och om klass, moderskap och alkoholism.